Kattaloggen

 

Det kommer, det kommer en vår :)

 

 

 

 

 

 

 

Jersminbuskarna fick offra några kvistar då man har ungdomar som är allergiska mot björkpollen :)

 

 

 

Birgit föddes som dotter i en familj med stor barnaskara. Först föddes 4 flickor. Ann-Britt, Ingrid, Margit och Astrid. Som barn nummer fem föddes Erik. Först som barn nummer 6 föddes Birgit. Till sist kom lillebror Ingvar.

Ambitionen i familjen var hög vilket brukar ha både för och nackdelar. Men att vara född i familjen Eurenius i Överhogdal innebar nog att fördelarna övervägde. De växte upp på hemmanet Nilsgården och de var på intet sätt trångbodda. Men som individ i en stor barnaskara kan det ändå uppstå ett behov av enskildhet, och det fann Birgit i en lekstuga som fanns intill skogsbrynet. Där kan hon ha utvecklat ett intresse av att sköta hem och hushåll, vilket var en utmärkande egenskap hos henne. I föräldrarna Olof och Stinas uppfostran ingick att barnen skulle odla intresse för litteratur, måleri och musik. En orgel stod till förfogande, så Birgit lärde sig noter för att kunna spela på den. I skolan var hon känd för att kunna uttrycka sig väl i skrift. Och det finns även prov på att hon i någon mån kunde måla. Hon var inte mer än 17 år när hon träffade Nils. Och hon var inte mer än 20 år då de gifte sig. På den tiden verkar det ha funnits två alternativ. Antingen så höll man bröllop på otren och bjöd in släkt och vänner, eller också drog man iväg och gifte sig någon annanstans. Birgit och Nils valde det senare. De åkte tillsammans med Birgits syster Margit och hennes fästman Arne, till Köpenhamn. Där ägde dubbelbröllopet rum i Svenska Gustafs kyrkan sommare 1952. Bröllopsresan gick därefter till Oslo innan de nygifta makarna återvände hem. Ett tragiskt inslag är dock att Margit dog bara några år senare.

Birgit och Nils bodde i Nils föräldrahem Strömbacken. En gård belägen ovanför Ljusnan. Där tog de hand om Birgits svärmor Elin som var svårt sjuk i reumatism, vilket förståss var en krävande insats. 1958 flyttade de till Högbacka i Ytterhogdal och samma år föddes Steve. 1962 föddes andre sonen Urban. I hushållet ingick även svärfar Alfred under de första åren. Förutom att ta hand om familjen så arbetade Birgit på Folkets hus café och därefter på ortens Konsumbutik. Det var först när sönerna i familjen flyttat hemifrån som hon blev musiklärare på dragspel. 1985 blev hon farmor för första gången när Fredrik föddes. Fem år senare föddes Jonas och två år därefter kom Sofia. Makarna Rystedt verkar ha stortrivts i sina roller som farföräldrar. Under senare delen av sin tid i förvärvslivet var hon husmor på församlingshemmet. Under en period så stod Nils och Birgit för värdsskapet där. Trots det höll de dragspelskurser hemma på Högbacka med stor förtjusning. Hunden Rita var alltid med oavsett vad hon gillade musiken. 2008 flyttade de till Svedjegården. Där hann de inte bo mer än ett kvartal innan Nils gick bort. Som makan till en man hon varit gift med i 56 år så var det givetvis tungt att bli änka. Genom hela livet har syskonskaran Eurenius hållit ihop. Det innebär förståss en stor förlust när ett av syskonen rycks bort. Även vi som söner, svärdotter och barnbarn till Birgit drabbas förståss av en förlust. Men för henne själv var de sista åren tunga på grund av sjukdom. Det finns en egenskap som mer än någon annan var utmärkande hos vår Birgit. Hon var oerhört omtänksam. Därför kommer vi att minnas henne med stor tacksamhet.

 

Skrivet av Urban Rystedt inför Birgits begravning 22/3 2013