Kattaloggen

Ytterhogdal tur och retur

Lördag morgon packar jag och Steve in oss i vår "nya" Volvo och startar resan mot Ytterhogdal.

 

 

Det är dags att städa ur Birgits lilla lägenhet på serviceboendet Svedjegården.

Mycket att göra trots att det inte är så stora ytor och så många saker.

Allt ska sorteras i olika sopsäckar, ja ni vet! Många ytor som skall skuras och rengöras.

Många minnen dyker upp. Kan inte låta bli att ta en bild på skålen som Birgit alltid använde

när hon gjorde våffelsmet, det var många gånger :)

 

 

 

Efter en hel dags arbete börjar vi båda bli ganska urpumpade, energifattiga.

Tar en matpaus på pizzerian i Hogdal. Där har dom lika stora pizzor som överllat annars.

Halva pizzan ligger utanför tallriken ner på bordet.

Men ny energi gav den!!!

 

 

Återvänder till lägenheten och gör allt klart förutom golven som får vänta till i morgon.

Checkar in på Knoppergården och pustar ut!

Klappar oss på bröstet och tycker att vi gjort ett bra arbete idag.

Charmigare "hotellrum" får man väl leta efter! Så gammeldags med hög mysfaktor!

 

 

 

Delar på en flaska vin och slappnar av.

Jag känner precis var jag kommer att vara lemmen i morgon :)

Efter en god natts sömn fräschar vi till oss och äntrar Knoppergårdens

frukostbuffe. Det är inte Scandic och inte Hilton men den duger alldeles perfekt.

Äter aldrig messmör hemma men är man i Hogdal då tar man det på frukostmackan, så är det !

 

 

 

Får hjälp av Sune-Reidar att köra allt som ska på soptippen.

Tackar personalen på "hemmet" och blir bjudna på kaffe och smörgås hos Sune

innan vi åker hemåt igen!

Så otroligt många vackra ställen vi passerar, vad sägs om den här lilla vårbäcken? :)

 

 

Sträcka-på-benen-paus på IKEA och Birsta city:)

 

 

 

Nu är det bara några dagar kvar innan vi ska ner på begravning 22/3.

 

En sådan fin skål!
Det är väldigt vemodigt att plocka ihop efter någon som lämnat jordelivet på en institution. Det brukar inte vara mycket saker det handlar om då det sällan finns utrymme.
Nedkokt till det allra viktigaste.
Ofta har anhöriga en stor kasse med foton av familj och släkt i handen när de går.

Ja visst är det sorgligt. Det där med foton stämmer så bra....